Det har nu gått 2 år av sorg och saknad efter våran lilla Joyce ..Jag kan inte påstå att det har gått fort eller att åren har gått obemärkt förbi men två år känns som en väldigt lång tid så här när man hör det och ser det med siffror.
Det går inte alls lång emellan dagarna då man för sig själv undrar hur hon hade sett ut nu och hur hon hade varit om hon bara hade levt.
Själv saknar jag ord för hur saknad denna lilla tjej är men denna dikten känns som skriven för henne, för Joyce!
------------------------------------------------------------
They say memories are golden
well maybe that is true.
We never wanted memories,
We only wanted You
A million times we needed You
a million times we cried.
If love alone could have saved You
You never would have died
In life we loved You dearly,
in death we love You still.
In our heart You hold a place
no one could ever fill
If tears could build a stairway
and heartache make a lane,
We´d walk the path to heaven
and bring you back again ..
They say memories are golden
well maybe that is true.
We never wanted memories,
We only wanted You
A million times we needed You
a million times we cried.
If love alone could have saved You
You never would have died
In life we loved You dearly,
in death we love You still.
In our heart You hold a place
no one could ever fill
If tears could build a stairway
and heartache make a lane,
We´d walk the path to heaven
and bring you back again ..
