Helg

Hela gänget "nästan" självklart så fattas lilla Bell på bilden..

Nu är julafton över och vi står med spänning och förväntningar inför det kommande året.
Vi har redan en hel del inplanerat och tankarna är många men ingenting är bestämt ännu, jag är förväntningsfull och hoppas på ett nytt och bättre år..

Måste även få dela med mig av en liten händelse som skedde igår under en av promenaderna.

Jag och mamma hade bestämt oss för att göra sällskap på en lite längre promenad med hundarna, vi tog med oss alla pappisarna + Nea (jämthundsvalpen på 8 mån).

Efter att vi gått en lång sväng så stod vi i valet eller kvalet om vi skulle gå en liten extra bit innan vi återvände hem men så fick det bli tillslut.
När vi har ca 300 meter kvar hem till våran gård så börjar plötsligt alla hundarna skälla som galningar, jag gjorde ju självklart ett tappert försök att få tyst på dom.

Jag kunde heller inte se vad dom skällde på?!
Efter några sekunder så kliver det ut en stor älgko och en kalv på vägen 10 meter framför oss.
Och jag kan med glädje säga att Nea skallade intensivt, en hel del jaktlust verkar det vara i henne *skratt*. Kanske hjälpte även pappisarna till att peppa henne?

Det var första mötet för både pappisgänget och Nea med en levande älg och framförallt på det avståndet, jag förstår inte varför man en sådan gång inte har kameran med sig? Sådana händelser är inte alltför vanliga trots att man bor mitt i "skogen" *skratt*..

Sen måste jag säga till dig Anne, jag har inte fått behålla en enda strumpa på foten sedan Robban kom *skratt* Kan det vara någonting som du har lärt honom?
Väldigt praktiskt de kvällar man känner sig en aning lat!