Tänkte..

Att jag skulle skriva och berätta om Joyce och våran tid tillsammans..

Planer på att köpa in någon valp under detta året fanns inte alls på min karta, tanken hade inte ens slagit mig förens jag träffade Inga-Lill på utställningen i Svenstavik.

I en valphage utanför hennes husbil satt fem stycken busiga valpar. Direkt la jag märke till minstingen, den glada lilla tikvalpen som bara satt där och tittade glatt på mig medans syskonen busade med varandra.
Inga-Lill berättade då att den valpen (Joyce) var så gott som redan tingad och skulle flytta till varmare breddgrader.

Vi sa inte så mycket mer och tiden gick, tankarna om den lilla valpen snurrade i huvudet på mig. Jag kunde helt enkelt inte släppa henne trots att jag visste att hon var såld.

När jag ett par veckor senare återigen träffade Inga-Lill på utställningen i Visby så berättade hon att köparen hade ångrat sig och att Joyce nu var till salu. Jag fick då följa med och träffa lill tjejen igen och självklart blev det en stund av glädje.
Jag åkte hem från Gotland och funderade starkt på att ringa Inga-Lill, vilket jag också gjorde när jag återigen hade kommit hem.
Samma kväll, efter samtalet så slängde jag mig på en buss mot Stockholm, mot Joyce.
Jag hade bestämt mig ..

Vilken glädje det var när vi tillsammans satt på tåget hem, den lilla tuffingen satt bara där, viftade på sin lilla svans och tittade med sina stora nyfikna ögon på mig.

Väl hemma så etablerade hon sig väldigt snabbt och alla bara älskade henne, man kunde inte annat.
Joyce var otroligt lättlärd och älskade att få lära sig nya saker, få följa med på promenader och bara få sitta i någons knä i soffan. Bara hon fick vara med så var hon nöjd, mer än så krävde hon inte.

Jag och Joyce hade sedan tidigare funnit varandra och kommit varandra otroligt nära vid denna tidpunkt, vi kände varandra utan och innan!


Jag och Joyce fick inte så lång tid tillsammans men den korta tid som vi fick är jag så otroligt glad över och jag kommer alltid att minnas min älskade lilla tjej och hur kul vi har haft tillsammans. Hon har lärt mig mycket och kommer vara en stor inspirationskälla för mig ..

Olyckan som inträffade sent på söndagskvällen är för mig helt ofattbar, och frågorna som jag ställer mig själv är och kommer nog alltid vara obesvarade.
Saknaden efter Joyce är enorm, hon må ha varit liten men hon lämnade stora spår efter sig!

Varför jag skrivit detta är för att jag vill att alla skall veta att hon var fantastisk, en valp som Joyce får man bara en gång i livet .

För mig var hon helt obeskrivlig, jag har inte förlorat en hund utan en vän ..